Jag vill vakna upp ur mardrömmen,
jag vill inte drömma om er två längre.
I varje dröm ser jag er,
du ser så glad ut,
så lycklig.
Jag vill att du ska vara lycklig.
Så jag kanske ska låta vägen ta slut här.
Nu gråter insidan igen,
fan va känslig man är.
Jag vill inte tappa mitt skal,
jag vill inte att du ska krossa min fasad,
min trygghet.
Men du skulle lyckas med det
bara du knäppte med fingrarna.
Allt blir så jävla
enkelt när det kommer till dig.
För du skulle lyckas få mig att bryta,
bara du ville. Tomma hot,
svävande skrik,
rädslornas överlevnad,
lyckan,
kärleken,
vreden,
ångesten,
tårarna,
allt är du.
Men allt är bara en mardröm.
Allt är bara en inbillning
som jag måste dränka.
Jag tror vad jag tror,
känner vad jag känner.
Men ingenting jag talar högt om.
Jag måste ta mig ut ur drömmen,
jag kvävs här inne.


Men för ett ögonblick insåg jag att drömmen var verklighet.



Snart är det dags att hämta
hem min lilla pojke.
Och Sandra följer med :)

"Because in her eyes,
I feel the sunshine."