Det kommer nog vara jobbigt hela livet.
Man kommer städigt gå och tänka på det som kunde
ha varit istället för det som blev.
Jag kommer alltid sakna henne, för jag vet nu
att hon kommer aldrig komma tillbaka.
Hon kommer inte tillbaka den här gången.
Det svider, det hugger, det skriks, allt på samma gång.
Och jag förstår inte vilken del som gör ondast.
Att hon är borta eller att jag aldrig
hann förlåta henne.
För det var det hon sa.
"-Den dagen du verkligen kan förlåta mig,
då kommer allt vara annorlunda."

Ingenting kommer någonsin bli bra.
Och tanken av henne dödar mig också!