Det bara skriker äckel om dig.

Smaken sitter fortfarande kvar.
Pressen,
känslan av att inte kunna kontrollera sig själv mer,
faller in i något slags koma.
Skriker, vill krossa.
Vill bara ta mig ur.
Men stunden var lång för mig,
hur mycket jag än sa att jag inte ville
så tryckte han bara hårdare.
Var inte mina ord tydliga nog?
Hör han ord:
Fortsättning följer.
Nästa gång kanske du vaknar med en kuk i dig.

Så drar han upp byxorna och går.

Övergiven,
uppriven
ligger jag där krossad,
åter igen.