Jag tror inte att jag vet vem jag är längre.
Jag lägger för mycket tid och energi
på att försöka lossa mig själv från denna värld,
denna ständiga saknad,
och hoppet om det ljus hon gav.
Saknar skrattet varje dag,
rösten,
närheten.
Hon kom för nära,
för nära för mig att vilja kasta bort.

Nästan varje dag kommer det något nytt
som för oss ännu närmare.
Varje dag blir det bara jobbigare att gå ifrån.
Jag ville aldrig släppa din hand.

Tankarna har fastnat!


Men du om någon borde förstå.