Jag börjar tappa kontrollen,
låter era meningslösa ord ta över mig.
Jag går runt till varje människa jag kommer åt
och frågar om man verkligen får säga så.
"Nej, det är helt fel"
"Absolut inte, varför säger du så?"
Men varför får han säga så då?

Jag hade ställt mig upp,
börjat känna mig bra,
värdig, duktig dessutom.
Och så en ända mening
och han sparkar mig på knäna och
jag faller.
Jag faller så jävla hårt,
ner tillbaka till botten.
För där bodde bara jag!

Åter igen blir allt svart!