Skit skit skit,
det är allt jag kan ge.
Varje dag, varje timme.
Dag som natt.
Inte sant?

Man ska orka,
man ska vara glad,
man ska skratta
och skita i resten.
Men insidan då?
Det är ingen som ser den
och det är nog lika bra.
Det är ingenting,
jag mår bra.
Jag mår alltid bra.

Jag ska vara tyst om nätterna,
jag ska vara tyst om dagarna.
Så slipper vi allt detta.

Men jag då?
Vem är jag nu?
Utan dig är jag ingen,
med dig vet jag inte just nu.
Vart försvann allt bra?
Vart försvann du?
Vi?
Borta!
Jag går sönder.

Kelian <3