Jag har så mycket att säga,
men ändå ingenting.
Jag är tom på det mesta,
men rik på härligheten.
Min son ger så mycket mer
än vad någon kan ana.

Jag är så frustrerad,
ångerfull,
besviken och arg på
situationen.
Samtidigt som jag vet
hur smärta på riktigt känns
så vill jag på samma gång
håna dig och bara skrika,
- det är rätt åt dig.
Men jag kopplar bort det
kapitlet ur mitt liv nu.
Jag stänger av och kastar.
För det har gått för långt,
jag har fått nog av besvikelse
och skit från dig.
Jag ger dig min rygg och går,
jag vänder mig inte om.
Jag är äntligen fri!