Vilken väg ska vi ta härifrån,
men all den rädsla vi bär på?
Och vart kan vägen ta oss nu?
Och vi har varit längst ner,
men vi kan fortfarande nå himlen.


Vissa ord och meningar kan verkligen förstöra,
vissa handlingar existerar utan tvekan.
Stor förundran, viss saknad, besvikelse.
Den största saknaden är ändå du, den du var,
den du kanske fortfarande är och den jag
tror att du alltid kommer vara.
Men ditt hemska du går fort över i hat,
hat för hur vidrigt kall du är på utsidan.
Men jag känner din insida och det är inte
det man lär känna.
Jag saknar det du gav mig!