2009-09-09

Jag har börjat le o skratta på riktigt,
men bakom det finns du kvar.
Och du får mig att vilja skrika o gråta,
men jag tillåter det inte längre.

Varje dag är jag rädd för att du ska försvinna.
Men jag orkar inte sänkas av det längre.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.