Jag vet inte hur länge till jag
orkar tro, hoppas, längta.
Du backar mer och mer för varje
dag som går.
Du blir kallare för varje timme
och inom några sekunder
så kommer du håna mig.
Jag orkar inte tänka på det,
orkar inte sakna något som inte finns.
Och jag kommer inte orka längta
efter dig längre.
Jag kommer ge upp om du inte
väldigt snart visar vem du är.


Jag har inget kvar att förklara,
hela jag är totalt tom.
Antingen är det för mycket som händer
eller alldeles för lite.
Kan knappt se skillnaden.


Men tanken av dig,
så gör allt ondare för varje dag.
Jag hoppas fortfarande att du ska bli
någon helt annan, men jag börjar
tappa hoppet om dig helt nu.
Du hör inte av dig på något sätt,
det är både skönt och gör väldigt ont.
Jag orkar inte sakna dig mer,
men jag väntar fortfarande på den dagen
jag ger dig vad du vill ha.
Jag vill inget annat än att
du ska må bra.
Jag bara saknar dig så mycket, mamma.
Snälla, kan du inte bara komma tillbaka?