Är det bara nu allt känns som skit?
Är det bara nu jag ska behöva vara rädd för att
förlora dig helt o hållet?
Vad jag än säger eller gör så hjälper det inte.
Jag kan inte göra något ovetandes.
Jag sitter på helt fel sida av stockholm
för att kunna springa.
Jag sitter på helt fel gata för att veta
vilket håll jag ska börja söka.
Det är för mörkt för att ens se.

Jag förstår inte!
Men jag tänker inte ge upp!