Det finns inte lycka i allt man gör, tyvärr.

Man saknar,

man skriker,

man gråter

efter det som inte finns kvar.

Man längtar,

jagar,

sjunger

om allt förlorat.

Jag önska att jag kunde göra mer,

att jag kunde läsa dina tankar,

lära mig din vrede.

Men allt är egentligen för långt in i dig,

så det finns inte längre.

Du glömmer bort dagarna.

Men jag kommer aldrig sluta älska dig, mitt barn!

Du ger mig mina andetag!