2011-09-08

Kanske var jag lycklig innan allt detta?
Men allt var nog bara ett skal!


Jag kryper tillbaka nu när dagen är slut,
jag kryper in i mitt.
Jag glömmer nästan all lycka och skratt
som dagen givit mig.
Det är tyst, det ända jag hör är Kelians
vackra andetag, men det räcker för mig.
Men jag saknar henne.
Jag saknar henne något så fruktansvärt mycket.


Nu finns bara längtan!











Jag känner tyngden av tomhet när du inte är här.
Jag känner en saknad efter din närhet,
din doft,
ditt skratt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.