Kraften börjar ta slut.

Hjälp mig, jag vet inte vilken väg jag ska gå snart.
Jag är så fruktansvärt trött, helt slut.
Men jag tänker inte sluta kämpa,
någongång måste det ju ta slut.
Jag väntar in framstegen.

Det var inte menat att jag skulle stå ensam i detta,
jag vill inte stå ensam i föräldraskapet.
Jag behöver en till och min son behöver en till
när man kraft tar slut.
Och det är inte konstigt att jag ramlar ihop,
det är nog inte många som skulle klara
denna sömnlöshet.
Men dagarna är ju helt underbara med honom,
men samma jävla strul varje kväll och natt.
Kan någon säga mig vad jag ska göra`?
Jag har gjort allt.
Jag har till och med varit hos läkare
och frågat om råd.
Jag förklarar exakt hur dagarna och nätterna
ser ut, samma visa varje dag vilket
jag tycker är viktigt.
Men ändå kommer dessa nätter dag på dag.

Jag är så äckligt besviken på dig, Daniel.
6 månader har gått nu och jag fattar inte längre.
Hur känns det att somna om nätterna egentligen?
Men jag har gett upp dig.
Du är inte ens vatten värd!


Jag saknar dig, C!