Jag sitter fast i tankarna,
om vad jag hade kunnat göra bättre.
Minnet krossar dig,
jag får inte släppa ut dig nu.
Tiden är för ung just nu,
men jag har glömt att räkna minuterna
som jag haft nu utan dig.
Dock känns det som en evighet,
men evigheten kan säga mycket.

Mitt inre skriker efter dig.

Jag vet att jag hade kunnat ge
dig allt du någonsin önskat dig,
om du bara våga ge mig dig.

( Love. Mhm =) you! )